Watchmen
Jag ser en hel del film men känner ofta att få av de kräver utrymme i en blogg. Men ibland händer det, som en lottovinst man aldrig får. Det kommer en film som ger alla trender kring superhjältar, alla moraltanter och alla ytliga skitfilmer det stora mittenfingret. Här sitter jag efter ha sett Watchmen en andra gång och samma känsla av ångestladdad fundersamhet infinner sig.
Är det rätt att offra några för att rädda många, är ett liv mindre värt än flera. Hur länge kan man kämpa mot ondskan utan att själv bli en del av den?
Hur många gånger har man själv inte tänkt att man vill mörda våldtäktsmän, pedofiler och annat avskum med bara händerna. Men genom att göra det måste man släppa sin mänsklighet och offra det samvete man en gång hade.
fundering
lyckas i livet
Vi brukar snacka lite skit och heja på varanndra, så jag haffa han i farten och fråga om det kändes vemodigt att sluta. (även jobbet i sig är lika givande som att stirra in i en betongvägg så finns det en hel del trevliga arbetskamrater)
Men han log, skaka på huvudet och sa "neeee"..
"Du vet den där känslan som man får när det känns som man verkligen lyckats med något riktigt bra i livet"
Jag skratta till och frågade känns det så bra allstå??!
"Så bra är det" lade han till innan han promenera vidare.
Han märkte nog inte att jag låtsades vara erfaren med denna känsla av stolthet.
Förhoppningsvis någon dag kan även jag sparka upp den stora porten på jobbet, andas in den fria friska luften och känna detsamma.
tandläkare
Idag var jag hos tandläkaren för första gången på flera år. Jag anlände ganska precis till min tid men fick vänta en stund i väntrummet där det även satt en äldre kvinna samt man. En radio gick i bakgrunden med brus och störningar, mannen fick komma in först.. då försvann störningarna från radion. Så stor kroppshydda att han skulle blockera radiosändningarna hade han inte, kanske metallplatta i huvudet?
Sen fick kvinnan gå in...
Några minuter efter min tid skulle börjat anländer min tandläkare, hyffsat punkligt.
"Andreas?" frågar hon och bryter på ryska. Hon har ganska len röst och talar vänligt så jag känner mig trygg i det hela.
Jaha, så där ligger jag, grejer runt halsen, en stor jävla kanon riktad mot fejan och något skit i munnen som skär i tandköttet. Hon pekar lite dataskärmen och förklarar att hon finner inga hål.... så bra tänkte jag.
Sedan går hon till attack med en vass nål mot tandköttet..ajajaj var min reaktion.
Hon förklarar snällt att de ser bra ut men lite mer tandtråd skulle göra mitt tandkött gott. oki doki.
Sen slipar hon bort lite tandsten, dock väldigt lite.. verkar som jag är duktig med tandborsten.
Innan vi avrundar så visar hon någon plastpinne med en liten tråd på, tydligen ska de vara bättre än bara tandtråd,
Frågar om jag vill ha en undervisning, nej det behövs inte förklarar jag. Förstår nog hur den fungerar.......... eller inte.
När det var dags att betala hamna jag i någon form av kö som bestod av en farbror och en rullatortant.
Rullatortanten gör sig ingen brådska, hon vill boka en undersökning men förklarar för kassörskan att man har mycket på agendan när man är gammal. Men till slut kom de fram till att hon kan gå på undersökningen samma dag som fortvården fast det får bli på eftermiddagen. Farbrorn suckar demonstrativt. När hon och rullatorn rullar iväg betalar gubben snabbt och det blev min tur. Tydligen så har jag fått två års bidrag från staten så de var skyldiga mig 36kr för besöket.
........de blev allstå skyldiga mig pengar för att få undersöka mina tänder? seger!
Kassörskan fråga snällt om jag ville ha det utbetalt eller spara det till nästa gång. Bad de spara det, minst arbete för oss båda.
