alltarkonstigt

Jag ser en hel del film men känner ofta att få av de kräver utrymme i en blogg. Men ibland händer det, som en lottovinst man aldrig får. Det kommer en film som ger alla trender kring superhjältar, alla moraltanter och alla ytliga skitfilmer det stora mittenfingret. Här sitter jag efter ha sett Watchmen en andra gång och samma känsla av ångestladdad fundersamhet infinner sig.
Är det rätt att offra några för att rädda många, är ett liv mindre värt än flera. Hur länge kan man kämpa mot ondskan utan att själv bli en del av den?
Hur många gånger har man själv inte tänkt att man vill mörda våldtäktsmän, pedofiler och annat avskum med bara händerna. Men genom att göra det måste man släppa sin mänsklighet och offra det samvete man en gång hade.