alltarkonstigt

Det är inte utan vemod som jag säger adjö till dig min fiende och min vän. Handskakningar och kramar, vänliga ord och yttranden om saknad. Tankar om tillbakalängtan slås snabbt bort med tankar på det gräs som tycks växa grönare på andra sidan. Passerkortet inlämnat, ett bevis att här äger man ej tillträde längre. Porten som tungt slår igen bakom en. Skylten över som hånat en så många morgnar när man hellre spytt än trädit in. Men därinne, en viss trygghet, varm välkomnad av kamrater och skratt sinsemellan. Men nu säger jag adjö då det är dags för nästa steg i livet och dit går våra vägar skilda. Men det är inte utan vemod jag säger adjö till dig, min fiende och min vän.